Kompetensutveckling
Hans-Åke Scherp
Kompetensutveckling i den lärande organisationen
karaktäriseras av att lärandet inte skiljs från
vardagsarbetet utan utgör en del av
den ordinarie verksamheten. Kompetensutveckling och
skolutveckling går hand i hand. Man skapar tid till
systematisk reflektion i och över vardagsarbetet där
utvärderingsarbetet skapar en god grund för lärandet.
En annan tidsmässig förläggning av studiedagar
och feriefortbildningstid skulle gynna förståelseorienterad
problembaserad skolutveckling.
Kompetensutveckling som inte resulterat i förändringar
i vardagsarbetet har visat sig ha följande kännetecken:
- Engångstillställningar är vanliga
- Innehållet väljs vanligtvis av andra än
av de som är berörda av kompetensutvecklingen
- Stöd för uppföljning av idéer och
tillämpningar saknas
- Utvärderingar av tillämpningar är ovanliga
- Programmen knyter sällan an till individens behov
- I flertalet program deltar lärare från olika
skolor men man tar inte hänsyn till de olika förutsättningar,
som råder på de olika skolorna som de sedan återvänder
till
- Det råder brist på planer för hur man ska
kunna ta tillvara på det man lär och implementera
det i den egna skolvardagen, så att det på sikt
kan bli en del av den reguljära verksamheten
Vid PBS utformas kompetensutvecklingen på
annat sätt än vad som nu är vanligt
Inventering av vardagsproblem
Första steget vid problembaserad kompetensutveckling
är att fånga upp de vardagsproblem eller utvecklingsområden
som man på skolan anser vara särskilt angelägna
för att kunna förverkliga skolans uppdrag. Problemen
lyfts inte upp på en mer övergripande nivå
utan formuleras på de sätt de uttrycks av dem som
lever med problemen. Det kan t ex handla om hur man får
elever att ta ett större eget ansvar för sitt lärande
när man arbetar elevaktivt, elever som inte lyckas lära
sig läsa, skolk, hur man ska hjälpa elever att ställa
väsentliga frågor, hur man ska göra med alla
okoncentrerade och splittrade elever ,….
Medarbetare som valt samma problem- utvecklingsområde
bildar den lärgrupp som sedan tillsammans ska fördjupa
sin förståelse av området. Ett arbetslag
kan även utgöra en lärgrupp.
Resurser
Efter att man etablerat de olika grupperna erbjuds grupperna
tidsmässiga och ekonomiska förutsättningar
för sitt kunskapsfördjupande arbete. Det kan t ex
innebära att varje grupp får tio dagar av fortbildningstiden
under ett år och en budget på 5000 kr. Hur man
förlägger tiden och hur man använder sig av
tilldelade medel beslutas av gruppen.
Förståelsefördjupande arbete
Tanken bakom det förståelsefördjupande arbetet
i fas två är att man genom en fördjupad kunskap
om problemområdet ska kunna komma fram till bättre
lösningar på det problem man valt att arbeta med.
Ett första steg i det förståelsefördjupande
lärandet om problemet är att de som ingår
i respektive grupp beskriver hur man för närvarande
ser på problemet. Att man valt samma problemområde
behöver inte betyda att man har samma förståelse
av problemets natur. Hur man förstår problemet
är bl a beroende av hur man ser på skolans uppdrag.
Nästa steg är att vidga och fördjupa sin förståelse
genom att aktivt söka kunskap inom området.
Inventering av lärdomar på
skolan
Lärandet inom varje lärgrupp tar sin näring
från åtminstone tre områden. Först
handlar det om att ta vara på de erfarenheter och lärdomar
inom området som redan finns på skolan. Dessa
erfarenheter och lärdomar systematiseras och dokumenteras.
Det är ett arbete som oftast innebär att man intervjuar
kollegor, elever, föräldrar och/eller andra som
kan bidra till en fördjupad förståelse av
området. En viktig del i arbetet är att försöka
sätta ord på denna tysta kunskap så att man
sedan kan föra kollegiala samtal om olika lärdomar
och erfarenheter. Utöver intervjuer kan man naturligtvis
även använda sig av andra sätt att samla in
ett underlag för lärandet. Det kan handla om såväl
observationer som enkäter och analys av olika dokument
på skolan.
Inventering av lärdomar utanför
skolan
Efter att ha beskrivit de mönster av lärdomar och
erfarenheter som redan finns på den egna skolan är
det viktigt att vända sig utåt och ta del av andra
skolors lärdomar inom området. Det är därför
klokt att besöka en eller flera andra skolor där
man arbetat med samma problemområde och ta del av de
lärdomar man gjort där. Att ta del av den forskning
som bedrivs inom området genom att bjuda in eller besöka
forskare samt läsa forskningsrapporter utgör ytterligare
en komponent i lärprocessen. Efter att ha satt sig in
i och sökt mönster i lärdomarna från
den egna skolans erfarenheter, andra skolor samt forskningen,
formuleras den nya fördjupade förståelsen
av problemområdet.
Utarbetande och prövning av lösningsförslag
Fas tre innebär att man utifrån sin fördjupade
förståelse utarbetar lösningsförslag
som man anser vara värda att utprövas på den
egna skolan. Lösningsförslagen presenteras för
kollegorna på skolan i samband med att man presenterar
den fördjupade förståelse av problemet som
man byggt upp. Kollegorna ombeds att hjälpa till vid
utprövningen genom att själva individuellt eller
i arbetslaget avgöra vilket lösningsförslag
man vill prova. Den lärgrupp som presenterat förslagen
följer sedan upp resultaten av de olika lösningarna
för att kunna dra lärdomar om vilket eller vilka
lösningar som förefaller vara bäst för
skolan. Dessa lärdomar formuleras och utgör grundstommen
i skolans kollektiva minne över hur man kan förstå
och bidra till elevernas lärande och utveckling.
Dela med sig
Man kan även se till att de olika lärgrupperna på
skolan får möjlighet att successivt presentera
sitt lärande inom respektive problemområde genom
att organisera pedagogiska kaféer med detta innehåll.
En annan kanal för kontinuerlig kunskapsspridning om
de olika gruppernas arbete sker genom att gruppmedlemmarna
kommer från olika arbetslag där de delar med sig
av sina lärdomar.
|